Till Sverige

"Frank Mangs visade sig vara en nobel person, en utomordentlig begåvning, ödmjuk och kamratlig, utrustad för Guds stora värv i hans rike. Han ägde musik i rösten. Han var inte känslosam men varm i själen. Han hade inga utpräglade metoder. Hans metod var hellre att ingen speciell metod ha. Allt blev ursprungligt och starkt personligt. Varje eftermöte fick tillfällets karaktär. Men Guds folk ville han ha i elden. Han var måttligt sträng men vulkanisk. Han talade ofta om hel överlåtelse. Vikten av uppfyllelse av den helige Ande betonade han starkt och ofta, dock ej ensidigt. Han hade en stark tro och bad mycket. Han vann folk ur alla läger. Han var ingen stortiggare. Men hans varma vädjan öppnade portmonnän överallt."Den andra staden i Sverige som Mangs besökte var Kristinehamn 1923. Där stannade han i två månader. Under tiden träffade han sin blivande hustru, Karin Liljenberg, pastor August Lilienbergs yngsta dotter. De gifte sig 1926.

Andedopet

Under sommaren 1923 inträffade en genomgripande förändring i Mangs liv. Han blev uppfylld av den Helige Ande på Alex Olovsons möte på Öckerö. Våren hade varit spänningsfylld och Mangs var både fysiskt och psykiskt trött. Han längtade efter den erfarenhet som A.B Simpson skriver om i sin bok om den helige Ande. Om han inte fick mer kraft från ovan övervägde han återvända till jordbrukarlivet.

Före Öckerö skrev Mangs: "Ingenting av allt detta kunde förjaga den tunga sidan i min psykiska sammansättning. Ingenting kunde trolla bort reaktionen efter en omänsklig och ensidig prestation av de psykiska krafterna. Ingenting kunde förjaga de mörka, tunga orena tankarna ur min sinnevärld. Ingenting kunde ge mig det jag mest av allt behövde: ett dop i den helige Ande."

Efter andedopet skriver han:"Jag tror att varje por på min hud dröp av svett. Jag låg på knä och skalv. Men där var någonting mer. Hela min inre värld, nej, hela min varelse med ande, själ och kropp genomsköljdes, genombävades, genomrusades av en ström, som verkade som ett materiellt flöde men som i verkligheten var någonting oändligt mycket mer. Det var en ström av renhet, en ström av övernaturlig glädje och frid. En ström som förbrände och tände. En ström som gjorde att den gudomliga världens verkligheter blev mer verkliga än vad de någonsin förut varit."