Finlands krigsår

Finlands krigsår

I november 1939 hamnade Finland i krig med Ryssland. Mangs reste hem till Finland. Han upplevde hela landet som en bön där han stod mitt ibland sitt folk i dess svåra stund. Den mänskliga nöden rörde honom djupt. Han reste till fronten, talade med soldater och hemlösa flyktingar, besökte fångläger. Men han kände också med folket på andra sidan fronten: "Jag är själv finländare men trots detta har jag alltid älskat Ryssland. Mitt hjärta lider vid tanken på dessa stackars ryska soldater som ingenting har att tro på och kämpa för."

Frank Mangs dröm att få gå till Ryssland som missionär omintetgjordes med krigsutbrottet. Men han gjorde vad han förmådde för Finland. Han startade en böne- och insamlingskampanj i Sverige som hette: "Finlands sak är vår". Och 1940 reste Frank Mangs till USA dels för att tigga ihop pengar för Finland, dels för att predika.

I september 1943 inbjöds Mangs till Helsingfors som talare till ett s.k. Keswickmöte som ordnades av såväl kyrkliga som frikyrkliga samfund. Med detta började en åtta månader lång verksamhet i Finland. Man började med att utbilda ett par hundra själavårdare, sedan började den egentliga mötesverksamheten i den stora Johanneskyrkan. Mötena fortsatte i andra stora lokaler: i Mässhallen, på universitetet, i bombskydd. Kampanjen hette "Helsingfors åt Kristus".

Människorna strömmade till väckelsemötena trots dåligt väder, mörker, flyglarm. Överallt fylldes möteslokalerna, helt vanliga vardagskvällar. Snart spred sig arbetet till landsbygdsstäderna. Ungdomarna ville ha mer. I Tammerfors hölls ett möte för 800 studenter, i St.Mickel för 600. Biskop Elis Gulin fungerade som tolk vid tillfällena.

I april 1944 fick Mangs också hålla ett tal för Finlands riksdag. Detta var en viktig händelse i evangelistens arbete. Frank Mangs intensiva och krävande arbete i Finland fick ett stopp då han insjuknade i polio och lunginflammation. Väckelsen i Finland fortsatte med inhemska talare.